Alltså jag är så förbannad.

Började dagen med att cykla till tandläkaren. Var beredd att höra att jag hade ett helt gäng med hål och diverse fel i munnen. Det var bara kontroll idag eftersom jag precis bytt tandläkare.

Tandläkaren jag gått hos tidigare har jag nu lämnat. I två år har jag fått höra "Du har två hål nu så vi bokar två nya tider till dig". Och när jag varje gång gjort mitt andra besök får jag höra igen "Du har två hål så vi bokar två nya tider åt dig". Så hela tiden får jag höra att jag har hål, och ändå borstar jag tänderna skitnoga varje dag. Varje gång jag varit hos tandläkaren har jag varit gråtfärdig och min plånbok ekar tomt varje gång. Jävla rövare till tandläkare.

För när jag var hos tandläkaren sist så fick jag laga ett "hål" och samtidigt höra att jag hade yttligare två hål till och skulle få två nya tider för lagning.

Förbannad ringde jag och bokade tid till en annan privat tandläkare och avbokade mina två lagningstider.

Idag var jag på kontrollen hos min nya underbara tandläkare som jag haft tidigare för några år sedan.

Efter röntgenbilderna fick jag höra att allt såg fint ut. Tänkte att hon har ännu inte kollat i munnen så kommer väl få höra att jag har hål...

Efter kontrollen fick jag höra att allt såg fint ut och jag var tvungen att dubbelkolla med henne så att jag inte hade två hål som behövde lagas. Nej, inga hål och inga lagningar behövs. Jag får ny tid för kontroll om ett år igen.

Vad fan? Jag har alltså lagat en massa "hål" utan att ha hål för att min sura tandläkare var värdelös.

Fatta hur mycket pengar jag lagt på att laga tänder som inte behövs lagas. Jag är så jäkla glad att jag bytt tandläkare nu. Min nya tandläkare kollade i datorn och senaste året har mina tandläkarkostnader gått på 8400 kronor!! Visserligen har jag ju fått halva priset efter en viss summa och jag har opererat ut visdomstanden som kostade en del men jag har ändå lagt sjukt mycket pengar i onödan pga av en värdelös och kall tandläkare på Folktandvårdden. Tacka vet jag privattandläkare. Jag är både arg och ledsen eftersom jag aldrig märkt av något hål men en tandläkare ser ju ändå bättre om där är hål så det vet ju och jag ha trott på det även om jag varit väldigt tveksam till om där verkligen har varit hål. Fan vad sur jag blir, särskillt när jag är så noga med tandborstning och allt det där.

Jaja, nog om det. Jag är glad att jag bytte och kommer aldrig sätta min fot hos den tandläkaren igen.

Igår gjorde jag något som jag inte gjort på många många år.

Jag tränade.

Jag och en kompis började på tjejfys/självförsvar och herrejävlar, min kropp  är i chocktillstånd. Det var jävligt roligt måste jag säga men har man inte tränat något de senaste 10 åren så kan det vara jobbigt. Ett tag var jag ganska säker på att dö. Vilket flås! Förutom att ta dö på oss själva så fick vi bland annat boxa varandra i magen och sparka i skrevet. Ja vi fick lära oss hur vi gör om någon försöker våldta oss och strypa oss. Men det var verkligen skitkul och skithemskt. Måste bara vänja mig så kommer det att vara bara skitkul.

Fy satan vad jag har ont denna morgon. Lever på värktabletter så har hunnit trycka i mig 3 stycken nu. Jag ska ta 3 stycken varje gång. 2 alvedon och en panodil. Starkare än så blir det inte så får vara glad ändå. Fortfaranade jjättesvårt att öppna munnen riktigt. Ont!

Idag ska vi vara barnvakt, eller snarare hundvakt till lille Henry & Billy. De ska  sova över hos oss till i morgon. Maximilian och Vilmmer var väldigt skeptiska när de fick veta att hundarna skulle sova hos oss men det verkar som om det är okej nu. Maximilian ska ta hand om Henry säger han så Vilmer får väl ta hand om Billy. :) Tror nog ändå att de tycker det ska bli lite spännande med hundar i huset. Vilmer blev jättesur när jag frågade om Billy fick sova i hans säng så jag tror att han satt gränsen där någonstans ;)

I eftermiddag skickar jag grabbarnaa på barnens kusins kalas. Jag stannar hemma dels för att vi har hundarna hemma och dels så ser jag inte tllräckligt vacker ut för att gå på kalas ;) Jag är hemma och passar hundarna och packar det sista till kommande äventyr! :) 

Såhär dagen efter så är jag glad över att det finns värktabletter.

Jag kan bara öppna munnen lite lite och det gör det väldigt svårt att äta och när jag väl kan äta så måste jag äta typ mosad mat eller delad i väldigt väldigt små bitar, precis som ett litet barn. Jag kan bara tugga på ena sidan också och det spänner rejält i tandköttet där tanden opererats bort. Heja värktabletter!

Idag är jag svullen, och som läkaren sa så kan det bli mer och mer svllet upp till en vecka. Jag är mer svullen idag än igår så i morgon ser jag väl ut som en ballong.

Det syns ganska bra vilken sida tanden suttit på..

  Tröttheten från de lugnande jag fick igår har suttit kvar till idag. Det har känts orecis som om jag är gravid de sista veckorna och man kunnat somna så fort man sitter ner. Oerhört trött och bara man lagt sig på soffan 2 minuter så har man däckat. Jag sov som en stock igår när mamma kom och lämnade Maximilian efter simskolan och ändå hade jag tittat på klockat och sett att han skulle komma vilken sekund som helst. Jag missade iallafall och det var lite surt. Idag har som sagt tröttheteen suttit kvar men men inte lika väl. Jag tycker synd om mig själv och känner att livet är totalt hopplöst samtidigt som att det faktiskt finns värre saker att böla över. Jag orkar inte göra mycket alls.

Har jag "tur" så har jag tre tänder till att göra samma sak med. Jag hoppas innerligt att jag kommer må bättre snart och absolut senast söndag ska jag vara glad och icke vullen i ansiktet när vi ska iväg på äventyr! ♥

Att operera bort en visdomstand låter kanske inte så hemskt men för mig har detta varit kaos och jag har varit livrädd. Den cementklumpen jag had ei magen igårkväll ska vi inte tala om. Jag var livrädd. Och då ska vi inte tala om hur rädd jag var i morse. Vi hade lämnat de två stora barnen hos min mormor och när mannen och Ellion skulle lämna mig på sjukhuset så fick jag gå upp själv eftersom vi inte hade en endaste enkrona löst till parkeringen så jag fick gå upp själv och helt ensam. Jag möttes av en personal som frågade om jag var "Persson" och sen fick jag sitta ner. Jag satt nervöst och kollade på klockan hela tiden och väntade på att den skulle bli 09.00 så jag kunde få mn lugnande medicin någon gång. Vid det här laget visste jag inte om jag skulle kräkas, svimma eller börja gråta. En stund efter 09.00 kom det en dam och hämtade mig. Jag fick gå in till röntken och sedan in i undersökningsrummet och invänta läkaren.

När han kom in så förklarade han lite, sa att jag skulle få lite lugnande och jag sa att jag snarare skulle behöva väldigt mycket lugnande. Läkaren pratar om hur ont jag kommer ha efteråt, att känselnerverna kan komma till skada, vilket är ovanligt men han var tvvungen att säga det. Han pratade massor men jag hörde inte ett skit. Jag bröt i hop och börjar böla för jag är så rädd.

När läkaren gått ut därifrån frågar jag sköterskan om hur lång tid detta kommer ta, eftersom jag läst att det tar flera timmar för vissa och allt annat jag hört som varit hemskt. Hon sa att jag kan glömma att ligga där i två timmar utan kan snarare räkna med att det kommer ta 10 minuter på sin höjd.

Jag får tre tabletter med lugnande och får sen lägga mig i ett vilorum. Jag får en blå rock, en grön mössa och blå plastsockar( som finns på dagis och tandläkare) att sätta på mina skor. Efter kah bytt om så somnar jag (sömnlös natt) och aknar till vid 10.00 när sköterskan kommer och säger att hon kommer tillbaka och hämtar mig om 10 minuter. Jag känner efter om jag är lugn. Det är jag inte. Skitmedicin. Mitt hjärta slår i 180 ochjag funderar på att dra därifrån.

Jag blir hämtad och invisad i ett iskallt rum, satt i en stol med en jättestor skarpt lysande lampa ovanför och mitt hjärta slår i 210 nu. Jag bölar igen Läkaren är en. När han kommer så frågarr han hur det går. Jag svarar att jag är inte det minsta lugnande och sedan får jag en grön duk över ansiktet med hål för näsa och mun. Jag ser ingenting men blundar och bölar samtidigt.

Innan jag fick en duk över huvudet tittade jag hela tiden på klockan. 10.35 såg jag den sist.

Jag får panik med det är liksom försent att ända sig nu.

Jag får bedövningsspruta, en till och en till. Tror jag får 5-7 stycken på olika ställen. Därefter känner jag ingenting. Däremot hör jag hur borren som låter som ett helt sågverk låter. Hela huvudet är ett sågverk. Ibland tystnat sågverket och ibland låter det. Ibland pratar läkaren, ibalnd dras det i hela mitt huvud och det känns som om de måste ta till våld för att dra ut tanden men jag känner ingenting och tillslut sa han " Nu är hela tanden ute", "nu ska vi bara sy igen här".

Efteråt får jag hjälp med att komma till vilorummet igen. Jag börjar känna mig lite halvfull, blir tillsagt att ringa den som ska hämta mig eftersom jag inte får lämna avdelningen ensam. Jag byter om och lägger mig sen i sängen och inväntar mannen och Ellion... Jag får lite papper som jag ska läsa igenom och när mannen kommer så får vi köpa lite grejer som munskölj och tandkräm som jag behövde ha innan vi åkte hem till min mormor.

Där däckade jag ganska direkt efter att jag kommit dit. Maten serverades då nämligen och eftersom jag inte fick äta och att jag dessutom var ganska full och påverkad (Nu äntligen hade lugnande medicinen verkat) så la jag mig på soffan och sov ganska länge, lagom till vi skulle åka hem så jag hann då inte vara särskillt social mot de andra. När jag vaknar börjar bedövningen släppa och det gör jävulens ont. Får några värktabletter av mormor och sedan åker vi hemåt. Mannen får stanna inom och handla smärtlindring och sen raka vägen hem till soffan.

Att mitt lugnande inte verkade förrän efter operationen var ju en liten miss och det ska jag komma ihåg till nästa gång om det tvunget ska bli någon nästa gång. Detta vill jag inte göra om fler gånger även om det inte var lika illa och hemskt som jag trodde. Detta tog mycket från mitt psyke och jag har mått så dåligt över detta så länge.

Nu är jag jävligt stolt över att jag klarat av det och att jag faktiskt gjorde det.

Min mormor skickade med lite mat till mig som jag sen kunde mosa och äta, så mat har jag fått i mig idag även om det var knepigt att äta mosat och med liten tesked. Nu har jag precis fått i mig lite yoghurt och jag hoppas innerligt att jag inte behöver ha ont mer än så här nu. Fast de sa att jag sklle bli svullen i ansiktet efter någon dag och smärtan kunde komma senare också så även om jag mår bra just nu kommer jag kanske ha jävligt ont i morgon. Vi hoppas på det bästa!!!

Denna veckan händer det en del "spännande" saker och det mesta har vi sett fram emot sedan länge. Andra saker är jag livrädd för.

På torsdag är det  min operation som gäller. Det låter inte så hemskt att operarea bort en visdomstand men sanningen är den att jag är skiträdd, verkligen skiträdd. Med tanke på att min visdomstand knappt har vuxit upp något så betyder det att det ska bändas upp tandkött och annat mysigt för att kunna nå tanden och få väck den. Jag ska vara på operation en timme tidigare än min utsatta tid för att kunna få lugnande medicin. Jag kommer behöva ett halvt kilo med lugnande om detta ska kunna gå bra.

Ingen har sagt något om hur allt detta ska gå till så har ju såklart googlat på det. Om jag är lugnare efter detta? EHHH NEEEEJ, inte det minsta lugnare. Har bara fått större klump i magen och är ganska osäker på om jag verkliggen kommer att överleva detta..

-Tandläkaren hämtar något som kan liknas vid ett stämjärn. Det gör inte ont för 5 öre men dra åt helvete va obehagligt det var.

-Jag känner ingen smärta men det känns hur tandrötterna lyfts ur käften. Ser även hur "bloduppsugarslangen" fylls med blod.

-Bedövningen börjar släppa mitt i själva stygnprocessen.

-Dom fäller bort tandköttet och tar bort tanden då dom har god insyn. Mest troligt tar dom även bort lite käkben för att tanden ska lossna lättare. Sedan syr dom ihop.

-Första gången tog inte bedövningen alls trots 5 sprutor. Tog 1,5 timme att skära upp köttet,såga itu tanden och dra ut småbitarna.

Inte en jävel i världen kommer kunna lugna ner mig. Jag har läst hur folk har ont i flera veckor, de är svullna och kan inte äta på länge. Det blöder och varar och de vaknar på nätterna och har jätteont. Jag har hög smärttröskel men är därför mer rädd om jag kommer ha så jäklans ont. Operationer som varat i mer än två timmar och sedan har de fått avbryta för någon blodartär spricker och blodet sprutar. Och visst har jag läst om operationer som tar 10 minuter också, där folk knappt haft ont efter eller några som helst problem men jag vet att jag kommer få en jäklans otur. Jag önskar att jag kommer få all bedövning och smärtlindring som man kan få.

Att föda barn utan bedövning och smärtlindring har jga inga som helst problem med men att operara får mig att ställa mig framför en buss på motorvägen. Fy fan.

Och detta ska jag göra på torsdag, på söndag åker vi iväg på familjeäventyr.. Ullared, besök hos pappa & Suss och High Chaparral som gäller och hur roligt skulle det vara om jag ser ut som en svullen bäver i ansiktet när jag går inne i Ullared och shoppar?! Herre min gud vad detta är jobbigt.

Det är dyrt att plågas. Jag skulle räkna med att det kostade cirka 4000 kronor för detta kalaset...  
  

Igår hade jag, mamma och lillasyster K en heldag i Malmö. Vi var nere lagom till lunch så vi började med att äta så fort vi kommit ner eftersom vi var vrålhungriga.

Lunch på Vapiano blev det. Jag och mamma passade på att dricka vin till maten. Inte ofta det händer minsann.

Efter lunchen blev det shopping. Hittade mestandels kläder till barnen. Mest till Maximilian eftersom han helt plötsligt blivit för lång för stl 110 och måste ha 116 nu. Lite knepigt eftersom han är så smal och tappar framförallt byxorna till och med i storlek 110.

Hittade även något klädesplagg till mig med och lite annat småått och gott. Mitt i all shopping gick strömmen i hela köpcentrat så precis allting blev svart så då fick vi passa på att ta en paus och gå ut i solen en liten stund. Vi fortsatte att shoppa en stund till därefter innan vi gick och åt lite mat för att förbereda oss på hemgång.

Härligt med en heldag bara vi tjejer! Förhoppningsvis kommer vi göra om detta oftare! :)

God morgon!

Ellion var uppe tidigt idag så det var bara till att stiga upp när han ville det. På tok för tidigt enligt mig men så är det ibland. Nu är hela familjen uppe iallafall. Om ett par timmar ska jag åka iväg och jag lämnar grabbarna hemma.

Jag lämnar dem hemma för lite shopping i Malmö tillsammans med lillasyster K och mamma.