Direktlänk till inlägg 29 november 2014
Jag är nog värre än barnen när det gäller separationsångest. När vi ska lämna bort dem berättar jag vart de ska och hur roligt och bra de ska ha.
Själv vet jag att vi med kommer ha det bra men jag får ångest över att lämna bort dem. Jag saknar dem innan jag ens lämnat dem.
Jag lämnar sällan bort barnen och kan jag så tar jag med dem men ibland behöver man komma iväg lite utan barn. Åker man bort utan sina barn så sitter man ändå och saknar dem och tänker på dem hela tiden. Och vad pratar vi om? Jo barnen..
Nu sitter vi iallafall och är på väg till Malmö. Jag saknar ihjäl mig och lider av ångest och dåligt samvete. Jag ska skruva upp volymen på musiken i bilen så högt som man inte kan ha när man har barnen i bilen.