Det blir inte alltid som man tänkt sig. I förmiddags började Ellion klökas, kräkas slem, hosta och skrika. Försökte dunka honom i ryggen som man ska när barn sätter i halsen och jag kände i munnen på honom om där var något. Jag kände att det fanns något längst in i munnen precis innan det åker ner i halsen. Jag känner det flera gånger men får inte tag i det så säger till mannen att ringa efter ambulans.

Medan jag dunkar Ellion i ryggen och försöker få ut det som fastnat så pratar mannen med sos. De frågar flera gånger om hans läppar är blå och om han är blå i ansiktet men det är han som tur inte. Han får syre och kan andas eftersom han skriker och hostar men det är fortfarande  något som sitter i halsen.

Efter en kvart hör vi att ambulansen tjuter utanför och det kommer en narkossköterska och två ambulanspersonal samt att det är kvar en ambulansparsonal i bilen.

När ambulanspersonalen kommer så har Ellion lugnat  ner sig en aning och de lyssnar på honom.

De hör att det inte finns något i lungorna som inte ska vara där och han lugnar ner sig mer samtidigt som han är trött och nyfiken på vad det är för damer som kommit och hälsat på honom. Men det känns ändå som om något irriterar honom. Han vill inte ta nappen och inte heller dricka något.

Vi pratar om att vi inte behöver åka ambulans till Karlskrona eftersom han är piggare och han andas.

Vi ska istället åka till vårdcentralen så att åtminstone en läkare kan kolla på honom.

Men så börjar han hosta, skrika, klökas och kräkas slem igen så sköterskorna dunkar honom i ryggen och de trycker ner fingrar i halsen på honom och håller på en stund innan han lugnar sig igen, så det var något som fortfarande var kvar och irriterade i halsen så vi bestömdes det att vi åker ambulansen till Karlskrona ändå.

Jag och Ellion åker med ambulansen så mannen och Maximilian tog bilen en stund senare. Ellion somnade i ambulansen och sov hela vägen.

Det var lite om och men vart vi skulle ta vägen när vi kom till Karlskrona, det var ju inte akut men ena stunden skulle vi till akuten, sen barnmottagningen och sen akut och ja, tillslut fick vi komma till öron-näsa-halsmottagningen där en läkare skulle kolla halsen.

Ellion vaknade när vi var framme och då var han en glad pick och han kunde äta så när vi sen fick träffa de två läkarna så kollade de honom och allt såg bra ut så vi fick åka hem.

Jag tror att han fick i sig en liten tejpbit, och att den sen åkte ut när ambulanspersonalen satt fingrarna i halsen. En tejpbit är inte lätt att se om den är genomskilnig.

Men den ena läkaren på sjukhuset är jag glad om jag slipper träffa igen, vilka jävla surgubbe. Här har man åkt ambulans och varit orolig över sitt barn som satt i halsen, man har gråtit för man blivit rädd när han satt i halsen och då sitter läkaren på sitt arsle och låter arrogant och sur. Lite som om vi hade ringt ambulans för att det var kul, att vi fått ambulanspersonalen att köra ändå dit och störa honom mitt i sin lunchrast för att det var kul. Ja, eftersom Ellion inte verkade sjuk, han var glad och andades så då var det inga fel på honom...

Det var ju inte jag som tog beslut om ambulansfärd direkt.

Och när jag sa till läkaren att Ellion hade precis ätit nu och när vi var hemma ville han inte äta/ dricka för det satt något i halsen så måste det kommit ut eller åkt ner i magsäcken. Fick då till svar att han antagligen inte ville dricka/äta eftersom jag varit i hans mun och irriterat slemhinnorna i halsen...

Och han trodde inte på mig när jag sa att jag kände att det var något i halsen.

Han ifrågasatte hela tiden.

När jag sa att det han satt i halsen antagligen åkt ner i magsäcken så sa han att det var omöjligt för något sådant "stort" att åka ner den naturliga vägen. Precis som om jag satt där och ljög ihop någon soppa om att min son satt i halsen liksom.. När vi åkte hem kännde jag mig skitdum som ens ringt efter ambulans, den läkaren fick mig verkligen att känna mig som en usel mamma och människa och det ska jag inte behöva känna.

Lilla älsklingen somnade igen på vägen hem, helt färdig efter en jobbig förmiddag.

Grattis på 6-månadersdagen min lilla älskling. ♡♡

Redan ett halvår, fina killen. Älskar dig till månen och tillbaka

♡♡♡

 

Lisa - mamma till Knut, Agnes & lillebror William

27 juni 2014 13:21

Men så hemskt! Å jag tycker absolut att ni gjorde rätt att ringa ambulansen! Ta inte åt dig vad det rötägget till läkare sagt! Jag är sjuksköterska och hade du ringt till 1177 så hade jag sagt åt dig att lägga på och ringa efter ambulans! DU GJORDE HELT RÄTT och tveka inte nästa gång att ringa! Bättre att ringa en gång för mycket!

William fick faktiskt en tejpbit i munnen igår, såg hur den for runt i munnen! Efter mycket om och men, så fick jag tag på tejpbiten!

http://mammatillknut.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra veckan körde jag punka på jobbets bil, denna veckan hann jag försova mig en dag. Vaknade och hann ur sängen, duscha, borsta tänder och klä på mig och ut i bilen på mindre än en kvart. Jag hann till jobbet osm tur är men så sjuk en dag kan bli n...

Okej, det har gått över 3 månader sen jag skrev sist så jag har säkert inte en enda läsare kvar här men får väl ta och försöka skriva ner något här. Hela sommaren har passerat, jag har haft mina första semester. Valde att bara ta tre veckors eftersom...

Detta är verkligen StoraM´s helg. Igår var vi iväg på hans första skolavslutning. Först var vi på skolan där barnen sjöng nationalsången medan flaggan hissades och därefter tågade vi bort till kyrkan där bland annat barnen sjöng. Bröderna avr lagom...

Nu har det gått några dagar sendan jag flyttade, och för er som inte visste om det så har vi separerat. 1 Juni var det dags för mig att flytta, jag flyttade inte alls långt, utan mer eller mindre bara rakt över gatan. Flyttade i onsdags och hade fu...

Det efterfrågas om inlägg här, mina inlägg lyser med sin frånvaro men nu ska jag slänga in ett inlägg tänkte jag. Ni är här inne och läser ser jag fast jag inte skrivit på länge. Jag har haft så himla mycket med mitt eget nu senaste tiden.  Idag ...