Idag fick jag ett samtal som jag "väntat" på i 1½ år.

Då fick jag ont i visdomstanden och tandläkaren fixade den tillfälligt och sa att jag snart skulle få tid till operation för att ta väck den då den inte vuxit upp alls mycket så går inte att dra ut den. Den ska opereras bort helt enkelt. Sen jag fick veta det har jag varit livrädd.

Läste på om att operera bort visdomstand och läst ungefär en miljon skräckhistorier om hur kirurgen sågar, hammrar, borrar, slår med sina intrument och hur kirurgen måste hålla i hela huvudet och samtidigt dra med tången för att få ut tanden och hur folk drabbas av de värsta tänkbara opertionerna där blodet sprutar, det knakar och sprakar i hela huvudet och man är dålig lång tid efter operationen.

För ett år sedan ringde jag och frågade dem vart min optid tagit vägen, då höll de på att byta personal och det ena med det andra. Sen i höstas ringde de och ville ge mig en tid. Jag sa att jag fruktade för mitt liv och behövde därför ha alla tänkabara lugnande medel man kunde få. Sen berättade jag att jag var gravid. Tantan i luren frågade mig "Om du är rädd för detta, hur tror du att du ska klara att föda barn då!?" Att föda barn var jag också rädd för visserligen men hon hade ingen aning om jag fött två barn tidigare utan smärtlindrig. Detta är något helt annat.

Och sen fick jag såklart inte göra operationen när jag var gravid och skulle jag ha lugnande så fick jag inte amma så de skulle höra av sig nu i sommar.

Jag tror såklart det värsta hela tiden och jag tror att även detta kommer gå åt skogen. Jag bad om lugnande och ska vara på plats en timme innan operationen. Jag kommer garanterat sitta och gråta flera timmar både innan och efter op.

Jag har aldrig opererats tidigare och det är jag glad över. Men om några veckor är det dags för cirka 30 plågsamma minuter (om jag har tur, jag har läst om någon som höll på i flera timmar....).

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Förra veckan körde jag punka på jobbets bil, denna veckan hann jag försova mig en dag. Vaknade och hann ur sängen, duscha, borsta tänder och klä på mig och ut i bilen på mindre än en kvart. Jag hann till jobbet osm tur är men så sjuk en dag kan bli n...

Okej, det har gått över 3 månader sen jag skrev sist så jag har säkert inte en enda läsare kvar här men får väl ta och försöka skriva ner något här. Hela sommaren har passerat, jag har haft mina första semester. Valde att bara ta tre veckors eftersom...

Detta är verkligen StoraM´s helg. Igår var vi iväg på hans första skolavslutning. Först var vi på skolan där barnen sjöng nationalsången medan flaggan hissades och därefter tågade vi bort till kyrkan där bland annat barnen sjöng. Bröderna avr lagom...

Nu har det gått några dagar sendan jag flyttade, och för er som inte visste om det så har vi separerat. 1 Juni var det dags för mig att flytta, jag flyttade inte alls långt, utan mer eller mindre bara rakt över gatan. Flyttade i onsdags och hade fu...

Det efterfrågas om inlägg här, mina inlägg lyser med sin frånvaro men nu ska jag slänga in ett inlägg tänkte jag. Ni är här inne och läser ser jag fast jag inte skrivit på länge. Jag har haft så himla mycket med mitt eget nu senaste tiden.  Idag ...