Direktlänk till inlägg 28 april 2014
I tisdags fick Vilmer feber och hade även feber i onsdags. Sen dess har han knappt ätit och när han har ätit så har det inte blivit många tuggor. Vissa dagar har han inte ens velat ha välling och då snackar vi om en kille som tokälskar välling och mat överhuvudtaget. Igårkväll när han lagt sig så vaknar han och gallskriker rätt ut. Han har ont men kan inte riktigt peka på vart han har ont. Inte så lätt att begära det av en två-åring heller. Försöker få i honom lite alvedon. Han vet när det är medicinering på gång. Vi blandade alvedon i coca cola för att han lättare skulle få ner det men han fattade och han skålade med oss, låtsades att dricka och sa "MMMMMmmm". Vilken lite luring! Tillslut fick han iallafall i sig alvedonen och han piggnade till lite. Pratade med mamma och hon sa att an hade öroninflammation. Såklart!
I morse lämnade vi Maximilian hos faster och vi andra åkte in till vårdcentralen. På ett sätt kändes det onödigt att åka in eftersom de inte får någon penicillin för det nu för tiden. Men sen å andra sidan så vet man inte om det skulle vara något annat han hade ont för.
Sköterskan kollade hans öron och han var jätteröd i båda. Blev skickade till läkaren som sa "Aj aj aj, oj oj oj, jätteöroninflammation" . Dessutom så håller trumhinnan på att spräckas så vi skulle inte bli förvånade om det kom vätska ur örat på honom. Och eftersom inflammationen var så kraftig så fick vi penicillin till honom.
Stackars lilla gubben. Inte konstigt om han hade ont i går då. Vi hoppas att han snart blir bättre i allafall, nu när han fick medicin så kommer trycket i öronen lätta mycket fortare för honom.